Blickarna är oundvikliga. Viskningarna är hörbara. Fördomarna är genomskinliga. Allt du gör är att vistas med din yngre/äldre partner. Som om det finns något moraliskt fel i att vara med någon som inte är lika gammal som en själv. Just det! Den ena partnern har ju barn också. Viskningarna är som sagt hörbara.

Många klagar på hur jobbigt och svårt det är med matematik men när det kommer till förhållanden blir det plötsligt enklare. Fem, sex, nej hela sju år äldre! Jisses, det måste ju vara något fel på dem. Eller? Jag skriver utifrån egna erfarenheter och nu är det dags att sätta ner foten för alla som upplever detta dagligen! Vart går egentligen gränsen för åldersskillnad i ett förhållande, existerar ens någon? Vi sätter den själva. En vän sa: ”Man blir sjuk i huvudet av kärlek”. Innebär det att vara med en människa som är några år äldre eller yngre? Man kan spekulera länge kring vad det innebär men kärlek är trots allt oberoende av allt som gäller matematik förutom det enkla faktum att en plus en blir två.

Det är intressant hur olika vi människor är. Jag själv som alltid dragits till äldre finner det ofattbart att träffa någon i min egen ålder medan andra, exempelvis vänner och bekanta kan tycka tvärtom. Varför inte bara acceptera det enkla faktum att vi faktiskt har olika behov? Tack och lov att vi inte dras till liknande personer, föreställ er konkurrensen! Själv finner jag det komiskt att se hur folk runt omkring mig reagerar när jag berättar om den nya killen jag träffat. Bomb ett – han är åtta år äldre. De tappar hakan och plötsligt utbrister ett ”Oj!”. Bomb två – han har barn. Tystnad och häpnad. Det är nästan så roligt att se deras miner att man borde hitta på olika partner varje vecka! Om inte annat hade de haft ett nytt, hett ämne att skvallra om. Men varför skulle jag unna dem det?  Det är trots allt bara verkligheten de skvallrar om och är det så ofattbart att man träffar någon yngre eller äldre borde de se sig omkring.

Kärlek är något mellan två människor vare sig åldern är plus, minus eller lika med ens egen. Tänk att ha en partner som är född ett annat årtionde än du själv, det kallas spänning! Man får chans att dela sina upplevelser med varandra vilka skiljer sig åt om man ser till jämnåriga som har, vadå att prata om? ”Åldern är bara en siffra” är ingen klyscha i min värld, det är sanning. Hur vore det om folk kunde sköta sig själva för en gångs skull? Att vara kär är för många komplicerat. Ni vet hur det är. Fjärilar i magen, fnissningar i tid och otid, nervositet för att göra bort sig och hela baletten. Partnern i fråga är några år äldre eller yngre. Då kommer knytnävslaget i magen. ”Men är inte han alldeles för gammal för dig?” Hör mina ord. Det är väl för fan inte åldern jag blir kär i!

Viskningarna är hörbara. Blickarna är inte osynliga. Fördomarna är märkbara. Tänk på det när ni möter ett par där åldersskillnaden är det första ni tänker på och bortser från kärleken mellan dem. Inomhus skrattar paret åt viskningarna, blickarna och fördomarna. Åldern är ju bara en siffra.

 
Av: Marianne Ahlborg